
Jag har aldrig tyckt såhär synd om mig själv förut.
Någonsin. Det jobbiga är att jag inte finner orken
till att ta mig i kragen och rycka upp mig. Jag har
tänkt skriva i flera dagar men har helt enkelt inte orkat.
Det känns verkligen som att jag inte kommer att ta mig
någonstans här i livet. Det känns som om jag sitter fast.
Allting bara går åt helvete och blir fel. Och det finns inget
jag kan göra för att rätta till det. Wäwäwä, stackars mig!
För att skriva om något annat.
Halloween var skoj, yes.
Dock vart
fredagen mer lyckad än
lördagen. Jag hann
inte ens med andra dagen innan jag hängde över badkaret
hos bror och
åt baklänges.... om ni förstår vad jag menar.
Det vart på tok för mycket för mig och jag önskar jag kunde
spola tillbaka helgen och göra det hela lite bättre.
Suck.Men nu är det iaf över, och här sitter jag nu. Framför datorn
och glor in i skärmen. Jag känner mig så jävla
hemlös och
ensam.
Pappa tjatar på mig hela tiden om att jag ska
vaccineramig mot
gris-sjukan också. Men jag vill verkligen inte, har hört
så jävla mycket läskigt om den där
sprutan att jag nästan hellre
går igenom själva influensan. Huvva! Men vi får se hur jag
gör. En del av mig vill ju såklart ta den också.
Biljetterna är nu bokade till premiären av
New Moonockså. Det ska bli otroligt trevligt.
Jag, Tessi och
Emma.
Jag har längtat efter
Biostadens kryddor till mina popcorn!
Jag tror garanterat att filmen kommer att bli mycket
bättre för dom som läst
böckerna. För jag minns hur
oberörd jag var av första filmen när jag såg den.
Sen läste jag böckerna, och gav den en ny chans.
Och det var en
stor skillnad. Jag som är van vid att filmer
bara blir sämre om man läst böckerna innan.
Guess I was wrong.
Så, kommer du att vaccinera dig mot svininfluensan?
Leave a
comment below.
Kvällens örongodis:
Two Steps From Hell - Moving Mountains