söndag 4 september 2011


Att sluta röka går förvånansvärt bra. Hade inget sug på hela gårdagen och idag är det inte heller så farligt. Jag hoppas det flyter på såhär, vore helt fantastiskt isf. Bara jag kan hålla mig i någon månad nu så blir det gratis körkort sen. Fint det! Hoppas på en massa jobb nästa vecka så man kan fördriva tiden om dagarna samt tjäna lite pengar. Idag står promenix, middag på Eastern Palace och Amnesia på schemat. Känns som en helt okej söndag faktiskt.

Drömde nostalgiska, sorgliga saker inatt. Vaknade med ånger och skam samt längtan. Jag är en förvirrad själ jag som borde hållas inlåst för allas bästa, haha. Sånt är livet. Man får göra det bästa av det! Nu blir det till att traska ut i det melankoliska vädret med Radical Face i lurarna. Until we meet again! Chu!







Dagens örongodis:
Pendulum - Set Me On Fire

söndag 28 augusti 2011

Det här med bloggandet har inte direkt legat i fokus den senaste tiden. Varken lusten eller orken har funnits. Det är mycket nu, hela mitt liv är ganska så uppochner för tillfället. Jag försöker intala mig själv att allting håller på att ordna upp sig nu, men går ändå runt halvt som en zombie hela dagarna. Jag får inte jobba särskilt mycket alls på skolorna och jobbsökandet i övrigt går ännu sämre. På torsdag ska man sluta röka också, kommer gå runt som en gammal klimakteriekossa och vara jobbig hela dagarna. Men det är det värt i slutändan förstås. Bor nu mera i Lugnvik också, dock bara ett år så bara där känner man sig ännu mer stressad över att hitta ett jobb så man sitter säkert senare. Jag är trött på att leva som en soffpotatis. Men det känns som att det samtidigt inte spelar någon roll längre. Allt går bara ont. På återseende.







Kvällens örongodis:
Radical Face - Wrapped In Piano Strings

torsdag 14 juli 2011


Så var man inte student längre. Valde att hoppa av skolan då jag uppenbarligen inte har självdisciplinen som krävs för distans. Har bestämt mig för att fokusera helt på jobb framöver. Och samtidigt körkort. Ska vara hundvakt nu i två veckor och man märker verkligen vad låst man är utan bil här ute i skogen. Det får fan vara nog med laterierna nu känner jag. Är fokuserad på att hitta större lägenhet också. Man börjar känna sig kvävd i en liten trång etta med en katt efter ett och ett halvt år. Så det är mitt mål just nu. Både Emmaboda och Yran prioriteras bort då jag får mindre pengar nu, plus att jag behöver nya glasögon innan jag blir galen. Känns något viktigare än fylla och fight faktiskt.

Mycket har ändrats på kort tid också. Jag har fått upp ögonen mer för något jag blundat inför en längre tid. Och det har fått mig att inse hur bra jag kunde haft det. Kaos i hjärtat är ingen bra grej, insåg inte hur mycket det tärde på mig i längden. Både fysiskt och psykiskt. Det känns sorgligt på ett sätt, men allt det bra väger upp den här gången och jag är nöjd nu. Det känns så jävla bra. Tack fina du för att du fick mig att förstå.







Nattens örongodis:
Son Lux - Break

måndag 4 juli 2011


Ja, nu är man hemma igen med solbränna, whiskeyröst och ett jävla dåligt humör. Har faktiskt varit hemma sedan i lördags, trots att festivalen höll på till söndag. Vi kom fram till Borlänge på eftermiddagen och möttes av kaos. 30 min gångavstånd från parkeringen, kö i cirkus 20 min till armbanden, kö i cirkus 4 tim till campingområdet. Klockan var runt 23 när tälten kom på plats. Då väntade cirkus 1 timmes kö till Langosen. Peppen att festa den kvällen var svår att få igång men kom igång till slut. Dagen efter vaknade man av värmeslag äckligt tidigt, gick och väntade ytterligare 30 min för en jävla Billys-pizza, 158 års kö till vatten vart man än vände sig. 1 timmes kö till badhuset, som faktiskt var den enda kön som kändes värd. Första festivaldagen innebar 30 min kö till bankomaten men annars inte så farliga köer. Men då kunde man knappt röra sig på området istället. 15:30 började Veronica Maggio spela. Det var fullsatt, på festival och hon var inte den enda. Ja, mer i detalj behöver jag väl inte gå in på mer. Halva festivalen var en enda jävla kö. Det var så dåligt organiserat att man mest gick runt och var förbannad. Det var som att dom inte var medvetna om hur många biljetter dom sålt. Och får dom inte ordning på det där kommer det falla som fan nästa år. Ska bli kul att läsa all kritik dom fått alltså. 6 våldtäkter och 1 mordförsök anmälda. Det kändes som att dom förlitade sig på funktionärer (90% inkompetenta idioter som vill få gratis campingband) för mycket istället för på ordentlig personal. tro mig, jag såg det mest förbryllande människorna i funktionärs t-shirts. Jag är så sjukt besviken. Vårt camp var så less lördagmorgon att vi beslutade oss för att åka hem redan då. Det jag är mest bitter över att jag missade den dagen är Beardyman och Kapten Röd. Bob Dylan skiter jag fullständigt i då jag aldrig varit särskilt intresserad och inte tycker det är värt att bli nedtrampad av fulla människor pga en gammal halvdöd gubbe som är värdelös live.


Dom band jag såg dock var fantastiska. Första var Maggio, gött fastän man fick stå längst bak och kika på skärmar. Sen Graveyard, Atmosphere och Organismen. Det bästa under denna kvällen var dock Deadmau5 även om jag inte såg hela spelningen längst fram som jag gärna hade gjort. Dagen efter var det Asta Kask som startade fredagen, främsta anledningen i år man åkte till P&L. Dom var riktigt bra och det var jättekul att se. Tog Jos under armen och skyndade till bolaget där man för övrigt stötte på Henry Bowers på vägen för att hinna få i sig lite alkoholhaltiga drycker. Sedan rusade man in på området igen för att se den bästa spelningen i år hittills iaf. Movits! live var helt fantastiska och jag vart glatt överraskad. Inte nog med det så blev dom gästade av Timbuktu, Promoe och Zakke. Man blev på fantastiskt humör och gjorde sig beredd på Teddybears med skyhöga förväntningar då dom tog en med storm på Yran förra året. Gick därifrån mitt i spelningen lätt besviken och började antasta öltälten istället. Nästa band som väntade var The Strokes. 2,3 låtar sen en snabbis mot Maskinen, också fullsatt ända bort till bron, fett ovärt. Kaos, borttappade ägodelar och mer kö tills man var tillbaka i campet igen för att självdö inne i tältet. Vakna och var jävligt less. Så fort Emil vaknade och jag såg hans kaluffs bakom tältet tjöt jag: "VI ÅKER HEM!" Han nickade och klockan 21 var vi tillbaka i Östersund igen. Vi ångrar det verkligen inte.

På det stora hela så var det mesta värda under Peace & Love 2011 Movits! och dom fyra sköningarna jag och Jos lärde känna under två dagar. Det är jävligt lite bra med tanke på allt det dåliga. Hade jag vetat att det skulle bli som det blev hade jag faktiskt aldrig åkt. Det var rent ut sagt förjävligt. Men det är klart, då man hade kul så hade man ju kul... men det var ändå inte värt det. Nästa år kommer Way Out West och andra festivaler stå i fokus. Hoppas Emmboda blir mer värt. Svårt att toppa P&L i att suga så jag är inte särskilt orolig.

Idag blir det städning och plugg, plugg, plugg. Jag kommer att stressa ihjäl mig själv. Men det får man väl ta. Moroten under dagens slut blir tv-spel och film. Allt är skit. Tack och hej.







Dagens örongodis:

söndag 26 juni 2011

Städa och stöka hela dagen. Imorgon bär det av till Peace & Love. And this time I'm well prepared! Smockfull resväska till skillnad från förra året, haha. Kommer bli skoj och äntligen känner jag peppen. Sen byts Yran ut mot Emmaboda och Skrillex. Vilken sommar detta kommer bli, trots att Metaltown och Way Out West sket sig. Och det är väl inte det enda som skitit sig. Men det var nog kanske lika bra. Kom mer ont än gott ur det hela ändå. Är det något jag lärt mig så är det att inte bara gå på hopp utan även tillit. Bättre att öppna ögonen för dom som verkligen uppskattar en istället. Nä, nu vart det för djupt och kryptiskt, även för mig. Turn that frown upside down, imorgon gäller det. Men först ska morsans vita lilla pärla hämtas upp i Bräcke ikväll. Kommer bli spännande att se hur resan till Borlänge går med det "vrålåket", haha. Allt går, med vilja, våld... och vilja! Hörs om en vecka om vi inte ses på P&L. Over and out!







Dagens örongodis:

onsdag 15 juni 2011


Plugg, hela dagen. På två timmar har jag bara gjort tre uppgifter av sju. Men jag tänker inte ge mig förän alla är klara idag. Och imorgon har jag sju till att plöja igenom. Men men, blir ju skönt sen när man är klar. Min enda ursäkt är lathet och fel prioriteringar. Helgen som var tog hårdare än vanligt då det blev en del kaos i hjärtat. Jag har funderat men som vanligt inte kommit fram till något. Mer än att jag nog är världens största idiot både på gott och ont. Det bästa vore om man bara höll käften och var alla till lags istället. Men det är ju lättare sagt än gjort.

På fredag flyttar Oskar hit. Kommer bli otroligt trevligt! Har redan varit och kikat in hans nybyggda lägenhet då jag tagit hand om nycklarna åt honom. Riktigt fräsch och badrummet var inte alls så fruktansvärt som ryktena gick. Men som jag förstått det ska han söka något billigare när han väl flyttat upp. Förhoppningsvis med gångavstånd till mig. Ja, nä, plugga var det. Sen en sväng på Willys med Penny och efter det ett kafferace. Over and out!

lördag 4 juni 2011


Lördag, och med det tillkommer det vanliga. En mest meningslös rutin har det blivit. Jag måste få ordning på min vardag och det är nu. Vitt fram till P&L efter ikväll. Och då ska jag bevisa att jag har den självdisciplinen som krävs. Jobb i veckan, förhoppningsvis mer efter det. Annars måste jag även lägga Way Out West på hyllan. Vilket kanske är lika bra egentligen, jag vet inte.

Smulan är tjock, och det är väl bra. Snart dröjer det väl inte länge innan det ligger små kattyngel i garderoben. Skoj. Jag saknar mitt nördiga jag. Då jag kunde sitta en hel helg framför ps2:an och tycka att det var värt. Jag saknar att njuta av min ensamhet som jag alltid gjorde förut, nu är den näst intill outhärdlig. Jag saknar mina gamla värderingar och jag hatar hur oansvarig och lat jag blivit. Men jag ska få det att vända snart om det så är det sista jag gör. Skål på det!







Dagens örongodis:

måndag 30 maj 2011


Jo, Smulan älskar visst mig, även om hon kanske ser lite obekväm ut, så det så! Hon är bara lite kamerablyg, that's all. Har inte skrivit på sjukt länge, jag vet. Men har ju som aldrig något vettigt att komma med. Stockholmsresan var sjukt kul och jag skulle göra om allt igen utan att ändra på någonting om jag kunde. Dock är jag fortfarande less över att det inte blir något Metaltown. Men kan ju som inte trolla. Är färdig med min första kurs sen jag började plugga också. Vart bara ett G i Naturkunskap A, men jag är nöjd ändå eftersom jag inte presterade särskilt bra och får skylla mig själv. Ja, det var väl allt tror jag. Allt annat som skett intresserar nog ingen annan än mig så lika bra att lämna det utanför. Just nu sitter jag i min mörka men nystädade lägenhet och har nyss tagit en paus i mitt Skins-maraton. Säsong tre ska alldeles strax till att dräpas. Sjukligt bra serie som alla borde se. Imorgon blir det ännu en slapp dag med lite häng tillsammans med Diana, och onsdagen blir väl antagligen livad då alla tar studenten. Nu har jag nog slut på oviktig information om min tråkiga vardag, men det lär väl komma mer framöver då alla festivaler och shit är ur världen. Då ska jag försöka vara mer aktiv, lovar. Jag mår ju iaf bra, och det är ju.. bra? Nu, Skins, sen kudden. Tack och gonatt!







Nattens örongodis:

söndag 8 maj 2011

Kanske borde ha meddelat tidigare att den försvunna Smulan har återvänt, dagen efter jag beklagade mig här i bloggen. Som jag sa då så trodde jag ju inte det skulle kunna gå värre. Och det gjorde det inte heller, tack och lov. Jag har aldrig varit med om en finare känsla än då. Dock har jag mycket i skallen fortfarande och det känns som om jag är på väg att tappa greppet lite. Plugget är nog den bidragande faktorn just nu. Så imorgon har jag bestämt mig för att ägna dagen helt åt skoljobb. Det tragiska är att det skulle bli runt 20 grader varmt och solsken. Awesome. Men jag får skylla mig själv. Drar till sthlm på onsdag också, känns lite gruvsamt då jag egentligen velat lägga pengar på annat. Men eftersom det ser mörkt ut på Metaltown-fronten för min del så är det väl bara att passa på då det ändå händer någonting. Usch, kommer aldrig förlåta mig själv för att jag missar Soad. Helvete. Men man kan inte alltid segra!







Dagens örongodis: