torsdag 14 juli 2011


Så var man inte student längre. Valde att hoppa av skolan då jag uppenbarligen inte har självdisciplinen som krävs för distans. Har bestämt mig för att fokusera helt på jobb framöver. Och samtidigt körkort. Ska vara hundvakt nu i två veckor och man märker verkligen vad låst man är utan bil här ute i skogen. Det får fan vara nog med laterierna nu känner jag. Är fokuserad på att hitta större lägenhet också. Man börjar känna sig kvävd i en liten trång etta med en katt efter ett och ett halvt år. Så det är mitt mål just nu. Både Emmaboda och Yran prioriteras bort då jag får mindre pengar nu, plus att jag behöver nya glasögon innan jag blir galen. Känns något viktigare än fylla och fight faktiskt.

Mycket har ändrats på kort tid också. Jag har fått upp ögonen mer för något jag blundat inför en längre tid. Och det har fått mig att inse hur bra jag kunde haft det. Kaos i hjärtat är ingen bra grej, insåg inte hur mycket det tärde på mig i längden. Både fysiskt och psykiskt. Det känns sorgligt på ett sätt, men allt det bra väger upp den här gången och jag är nöjd nu. Det känns så jävla bra. Tack fina du för att du fick mig att förstå.







Nattens örongodis:
Son Lux - Break

måndag 4 juli 2011


Ja, nu är man hemma igen med solbränna, whiskeyröst och ett jävla dåligt humör. Har faktiskt varit hemma sedan i lördags, trots att festivalen höll på till söndag. Vi kom fram till Borlänge på eftermiddagen och möttes av kaos. 30 min gångavstånd från parkeringen, kö i cirkus 20 min till armbanden, kö i cirkus 4 tim till campingområdet. Klockan var runt 23 när tälten kom på plats. Då väntade cirkus 1 timmes kö till Langosen. Peppen att festa den kvällen var svår att få igång men kom igång till slut. Dagen efter vaknade man av värmeslag äckligt tidigt, gick och väntade ytterligare 30 min för en jävla Billys-pizza, 158 års kö till vatten vart man än vände sig. 1 timmes kö till badhuset, som faktiskt var den enda kön som kändes värd. Första festivaldagen innebar 30 min kö till bankomaten men annars inte så farliga köer. Men då kunde man knappt röra sig på området istället. 15:30 började Veronica Maggio spela. Det var fullsatt, på festival och hon var inte den enda. Ja, mer i detalj behöver jag väl inte gå in på mer. Halva festivalen var en enda jävla kö. Det var så dåligt organiserat att man mest gick runt och var förbannad. Det var som att dom inte var medvetna om hur många biljetter dom sålt. Och får dom inte ordning på det där kommer det falla som fan nästa år. Ska bli kul att läsa all kritik dom fått alltså. 6 våldtäkter och 1 mordförsök anmälda. Det kändes som att dom förlitade sig på funktionärer (90% inkompetenta idioter som vill få gratis campingband) för mycket istället för på ordentlig personal. tro mig, jag såg det mest förbryllande människorna i funktionärs t-shirts. Jag är så sjukt besviken. Vårt camp var så less lördagmorgon att vi beslutade oss för att åka hem redan då. Det jag är mest bitter över att jag missade den dagen är Beardyman och Kapten Röd. Bob Dylan skiter jag fullständigt i då jag aldrig varit särskilt intresserad och inte tycker det är värt att bli nedtrampad av fulla människor pga en gammal halvdöd gubbe som är värdelös live.


Dom band jag såg dock var fantastiska. Första var Maggio, gött fastän man fick stå längst bak och kika på skärmar. Sen Graveyard, Atmosphere och Organismen. Det bästa under denna kvällen var dock Deadmau5 även om jag inte såg hela spelningen längst fram som jag gärna hade gjort. Dagen efter var det Asta Kask som startade fredagen, främsta anledningen i år man åkte till P&L. Dom var riktigt bra och det var jättekul att se. Tog Jos under armen och skyndade till bolaget där man för övrigt stötte på Henry Bowers på vägen för att hinna få i sig lite alkoholhaltiga drycker. Sedan rusade man in på området igen för att se den bästa spelningen i år hittills iaf. Movits! live var helt fantastiska och jag vart glatt överraskad. Inte nog med det så blev dom gästade av Timbuktu, Promoe och Zakke. Man blev på fantastiskt humör och gjorde sig beredd på Teddybears med skyhöga förväntningar då dom tog en med storm på Yran förra året. Gick därifrån mitt i spelningen lätt besviken och började antasta öltälten istället. Nästa band som väntade var The Strokes. 2,3 låtar sen en snabbis mot Maskinen, också fullsatt ända bort till bron, fett ovärt. Kaos, borttappade ägodelar och mer kö tills man var tillbaka i campet igen för att självdö inne i tältet. Vakna och var jävligt less. Så fort Emil vaknade och jag såg hans kaluffs bakom tältet tjöt jag: "VI ÅKER HEM!" Han nickade och klockan 21 var vi tillbaka i Östersund igen. Vi ångrar det verkligen inte.

På det stora hela så var det mesta värda under Peace & Love 2011 Movits! och dom fyra sköningarna jag och Jos lärde känna under två dagar. Det är jävligt lite bra med tanke på allt det dåliga. Hade jag vetat att det skulle bli som det blev hade jag faktiskt aldrig åkt. Det var rent ut sagt förjävligt. Men det är klart, då man hade kul så hade man ju kul... men det var ändå inte värt det. Nästa år kommer Way Out West och andra festivaler stå i fokus. Hoppas Emmboda blir mer värt. Svårt att toppa P&L i att suga så jag är inte särskilt orolig.

Idag blir det städning och plugg, plugg, plugg. Jag kommer att stressa ihjäl mig själv. Men det får man väl ta. Moroten under dagens slut blir tv-spel och film. Allt är skit. Tack och hej.







Dagens örongodis: