Cruxus

Har precis suttit och läst igenom lite bloggar
och jag kan inte rå för att jag blir lite frustrerad faktiskt.
Personer som snackar om tillit och skit,
personer som inte tänker på hur dom själva beter sig.
Jag har insett att det inte finns någon
av det kvinnliga könet att lita på.
Vi tjejer är falska så är det bara,
jag kan inte komma på nån som jag
riktigt känner mig trygg med till 100%
av mina "kvinnliga" vänner.
Däremot är alla mina vänner av det
motsatta könet alltid där vid min sida.
Dom har alltid tid att lyssna, bry sig och förstå.
Och jag värdesätter dom alldeles för lite.
Förlåt för det.

Jag är så van att blir bortglömd nu mera.
Min bästa vän har låtit mig rinna ut i sanden
utan att ens tänka vidare på saken.
Och vad ska jag göra liksom? Är jag inte viktigare än så...?
Ibland funderar jag på om det är jag som är problemet,
eller om jag bara väljer fel vänner.
Men för cirka en vecka sen gick droppen.
Där gav jag upp hoppet.
Nu kommer jag bara fokusera på dom som verkligen finns där.

Men du som tar åt dig fattar vad jag pratar om,
och borde tänka lite mer på hur du behandlar folk.
Att inte uppskatta den kärlek du får, utan ständigt söka mer
är kanske inte alltid det bästa... eller?