För fem minuter sen tog jag mitt
livs längsta dusch. Mina fingrar
är som russin och jag känner att
nu är det äntligen på gång. Om allt
går som planerat så kommer jag
vara lycklig till sommaren.

Idag kom Emelie hem från Göteborg
också. Underbart, nu ska bara denna tröga
skolvecka stökas över så är vi igång
som vanligt igen på fredag. Heck ja.
Jag får känslan av att ni nog kommer att
finna oss väldigt mycket utomhus denna gång,
annars är det G3 som gäller. See you there!

På lördag har för övrigt ESBD06 vernissage
på folkets hus klockan tolv, så kom gärna dit
och beskåda mina tavlor. Som det ser ut nu så
kommer jag bara att hänga upp två, men hinnar
jag innan torsdag så blir det förhoppningsvis tre.

Jag har inget annat vettigt att meddela så vi
ses och höres inom en snar framtid, och önska
mig lycka till nu.

Den här gången är det min tur att segra!

Kvällens örongodis:
Loreena McKennitt - Blacksmith

I hold my breath and I count to three

It must be five hundred degrees

On and on, outworn ♫

Black Stones - Take Me Out

Miyavi - Oresama Shikou

Nu har jag inte vart hemma i stan sen
i onsdags. Så far tillbaka nu på onsdag.
Lovet har varit sjukt meningslöst än
så länge, men det kan ju vara skönt
ibland också att bara göra ingenting.

Har ju haft halsfluss i en vecka nu också
så är väl bara bra att ta igen sig lite.
I helgen har jag varit sjukt jobbig
vet jag. Har haft humörsvängningar
utan dess like. Har varit sjukt lättstött
och allmänt irriterad på allt och alla.
Jag ber om ursäkt för det, är väl en
sån vecka nu bara. Saknar Emelie
också, som in i den. Märks att man
är världens enstöring när hon inte
är hemma. Längtar som fan till
midsommar då vi ska göra Göteborg
osäkert tillsammans.

Sitter hemma hos Mathias nu och
fördriver tid. Ikväll ska jag till mamma
efter att ha varit hos pappa sedan i onsdags.
Kan inte tillägga mer än att jag verkligen
vill hem till stan nu. Jag tror Smulan
har hemlängtan hon med. Dock kan man
väl inte kalla det för hem mycket längre till.
Efter studenten flyttar man in till mormor
i Hackås tills man hittat sig ett decent jobb.

Tanken på att aldrig måsta flytta hem till
Bräcke igen är fantastiskt. Börja om totalt.
Det är spännande att man snart blir vuxen.
Och nej, jag kommer nog inte sakna min klass
alls, skulle väl vara Robin då, den token.
Men förhoppningsvis kommer vi att ses ändå.

Bla bla, nu får det vara nog. Puss!

Dagens örongodis:
Håkan Hellström - Det Är Så Jag Säger Det

OBSESSION

Ai Yazawa är en gud, och jag kommer
aldrig att sluta ta efter hennes konst.

Dom flesta tror redan att jag är ett
ganska stort anime freak. Och det är
väl sant till viss del. Dock är det inte lika
frenetiskt tittande nu som när man var yngre.
Men jag har faktiskt börjat läst manga.

För det är faktiskt något jag inte alls brukar göra.
Har bara läst Love Hina tidigare och nu följer jag

bara NANA tills andra säsongen kommer ut på anime.

Dock är det bara Ai Yazawa's manga som jag läser,

just för att dom är så annorlunda tecknade än andra.

Och att varje story är helt underbar såklart.

Jag har under en längre period följt alla Ai Yazawa's
verk. Såg nyss färdigt Paradise Kiss för andra
gången, det var därför jag kom att tänka på detta.
Sedan första gången jag såg NANA har jag alltid älskat
att forska i bakrunden till storyn, den fantastiska musiken,
och framför allt modet. Som aldrig slutar att fascinera mig.
Och det är just det alla Ai Yazawa's serier inriktar
sig på. Musik och mode. Och då är det bara inte japansk musik,

utan även mycket man hört förr. Ett exempel är Paradise kiss,
som är inlindat i Franz Ferdinand, eller Princess Ai, som
fokuserar mycket på Kurt Cobain och Courtney Love.

Och just det allt handlar om, hennes manga. Dom är inte

tecknade som de flesta är. Karaktärerna är långa, med mer

realistiskt hår till skillnad från den typiska spikiga kalufsen.

Dom är oftast smala, nästan lite obehagligt smala, men på

något sätt är det så vackert. Det kvinnliga könet är inte

överdrivet som det oftast är annars, med gigantiska bröst

och kort kjol. Sen kommer ansiktena, dom är nog det bästa

av allt. Så jävla vackra, allting är så jävla vackert.

Ögonen, och framför allt läpparna.

Det är faktiskt tack vare hennes konst som jag aldrig

blir trött på att teckna. För det har varit nära många

gånger att jag slutat måla överhuvudtaget.

Äsch, vad inresserar detta någon annan än mig egentligen.

Men men, det är mina tankar, min blogg, det är väl
såhär den ska utnyttjas... eller? ;)

Det jag vill säga är att jag älskar Ai Yazawa och allt hon

gör. Jag älskar att ta efter henne när jag tecknar själv.

Som sagt, hon är ett geni, en gud. MIN gud! Tack!

Kvällens örongodis:

Reira - Tears & Rainbows

Jodå, jag lever. Än har jag inte svultit ihjäl!
Det går bara bra med mitt lilla projekt
med pulverdieten :) Nej, har inte fuskat något
alls än, vilket jag själv trodde jag skulle, haha.
Det känns sjukt knäppt att inte ha ätit
fast föda sedan i söndags. Men det går bättre
än jag trodde iaf, så hemskt hungrig går man
faktiskt inte runt och är :)

Det jobbiga just nu är fredagen som närmar
sig då det blir hemma ferre för första gången
på väldigt länge hos Emelie.

Jag skulle väldigt gärna vilja dricka
lite iaf, så man kan socialisera i samma nivå
som resten av folket. Men jag vill ju heller
inte förstöra detta nu när jag börjat så bra.
Det är ju så sjukt mycket kalorier i öl så
jag vet inte. Har dock hört att det bästa
att dricka i dessa fall är vin. Och det
är ju inte helt fel det heller.

Men jag kommer få sån ångest om jag
tar mig en drink eller två på fredag, så
pass väl känner jag mig själv.
Men jag har funderat på att om man
t ex går ut på en rask promenad i en
till två timmar dagen efter så borde det
väl kompensera det mesta av fredagens
bravader? Eller, har jag fel?

Jag kan verkligen inte bestämma mig för
hur jag ska göra. Men det är ju inte direkt
så att jag avlider av att skippa festandet och
svansa runt nykter istället. Men det är just
denna helg jag hade velat vara "delaktig"
så att säga. Då våran galna idé om pyjamasparty
bokades in. Och nu när vi för en gång skull är
blandat folk och inte bara samma gamla gäng
som alltid.

Men vad tror ni? Visst borde det vara
lugnt om jag tar mig en promenad på lördagen?
Jag behöver någon som verkligen säger åt mig
hur jag ska göra för detta måste vara första gången
jag inte kan ta ett beslut själv. Ett litet sådant
dessutom. Haha, äsch! Skjut mig.

Congratz! Du har just läst det längsta
blogg inlägget jag någonsin skrivit...

Kvällens örongodis:
CK - Dixie