måndag 21 juni 2010

Jag trampar vatten i kvicksand medan du drar ner mig.
Jag sjunker bara djupare varje minut du ger mig.
Jag vägrar släppa taget, jag kan inte hjälpa det.
Jag är på väg att träffa botten och jag älskar det.

Jag skulle hellre mista livet än att mista dig.
Trots att du förtrycker mig, fördärvar mig, förgiftar mig.
Försök förstå hur jävla starkt jag hatar dig min älskling.
Du är min last, min börda, min förbannelse, min frälsning.

Du är mitt liv, min luft, min själ, mitt allt, min enda vän.
Du är påsen, pulvret, skeden, nålen, tändaren.
Du är sanningen och ljuset gör mig troende.
Du är mitt gift, mitt knark, min drog och mitt beroende.

Inga kommentarer: