Har inte skrivit på ett tag nu mest för det inte funnits något att berätta. Det gör det väl egentligen inte nu heller, men kände för att skriva av mig lite. Mitt liv har tagit en för andra obemärkt vändning vilket känns så otroligt skönt. Har undermedvetet gått i flera månader och väntat på att denna tunga jävla sten ska lyftas från mitt bröst. Den ligger kvar ännu, men har åtminstone slipats ner till ett sandkorn av mina känslomässiga vågor. Det där lät sjukt djupt insåg jag precis, men det spelar ingen roll för det finns inget bättre sätt att förklara det på faktiskt. Mitt lilla uppvaknande efter den gångna veckan har fått mig att må bättre och att blicka framåt, vilket jag inte gjort på hela sommaren. Har levt i nuet och inte tänkt på annat än helgernas rus, brus och problem. Nu kan jag le av tanken på att jag inte bryr mig längre. Sandkornet blåser snart bort förhoppningsvis och då kommer det att kännas ännu bättre. Jag har inget förlorat och kommer inte att göra det heller. Jag är snart en fri själ igen och allt är ditt fel, eller din förtjänst skulle man väl kunna säga. Beror helt på hur man ska se på det, vad som egentligen är bäst. Ibland bara älskar jag den där känslan när man är förbannad och istället för att ösa ur sig all ilska biter man istället ihop och hånler åt hela situationen. Nu går jag från föraktet till uppskattningen. Du ska ha ett stort tack och en fet loska i ansiktet.
Vad tycker ni förresten om mitt vintriga foto jag tog hemma hos mormor häromdagen? Det är oredigerat än så länge men tänkte ta itu med det när jag kommer hem till lägenheten igen. Nu blir det Walking Dead med bror och sen kudden, en annan ska upp rätt tidigt imorgon. Over and out.
Nattens örongodis:
Andreas Grega - Jag Går När Ni Kommer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar