Jo, Smulan älskar visst mig, även om hon kanske ser lite obekväm ut, så det så! Hon är bara lite kamerablyg, that's all. Har inte skrivit på sjukt länge, jag vet. Men har ju som aldrig något vettigt att komma med. Stockholmsresan var sjukt kul och jag skulle göra om allt igen utan att ändra på någonting om jag kunde. Dock är jag fortfarande less över att det inte blir något Metaltown. Men kan ju som inte trolla. Är färdig med min första kurs sen jag började plugga också. Vart bara ett G i Naturkunskap A, men jag är nöjd ändå eftersom jag inte presterade särskilt bra och får skylla mig själv. Ja, det var väl allt tror jag. Allt annat som skett intresserar nog ingen annan än mig så lika bra att lämna det utanför. Just nu sitter jag i min mörka men nystädade lägenhet och har nyss tagit en paus i mitt Skins-maraton. Säsong tre ska alldeles strax till att dräpas. Sjukligt bra serie som alla borde se. Imorgon blir det ännu en slapp dag med lite häng tillsammans med Diana, och onsdagen blir väl antagligen livad då alla tar studenten. Nu har jag nog slut på oviktig information om min tråkiga vardag, men det lär väl komma mer framöver då alla festivaler och shit är ur världen. Då ska jag försöka vara mer aktiv, lovar. Jag mår ju iaf bra, och det är ju.. bra? Nu, Skins, sen kudden. Tack och gonatt!

Nattens örongodis:

Low - Point of Disgust

Kanske borde ha meddelat tidigare att den försvunna Smulan har återvänt, dagen efter jag beklagade mig här i bloggen. Som jag sa då så trodde jag ju inte det skulle kunna gå värre. Och det gjorde det inte heller, tack och lov. Jag har aldrig varit med om en finare känsla än då. Dock har jag mycket i skallen fortfarande och det känns som om jag är på väg att tappa greppet lite. Plugget är nog den bidragande faktorn just nu. Så imorgon har jag bestämt mig för att ägna dagen helt åt skoljobb. Det tragiska är att det skulle bli runt 20 grader varmt och solsken. Awesome. Men jag får skylla mig själv. Drar till sthlm på onsdag också, känns lite gruvsamt då jag egentligen velat lägga pengar på annat. Men eftersom det ser mörkt ut på Metaltown-fronten för min del så är det väl bara att passa på då det ändå händer någonting. Usch, kommer aldrig förlåta mig själv för att jag missar Soad. Helvete. Men man kan inte alltid segra!

Dagens örongodis:

Mogwai - I Know You Are But What Am I?

En vecka och två dagar har det gått sedan Smulan försvann och jag har nu tappat hoppet. Vet inte om det är bra eller dåligt men jag törs inte hoppas ifall jag kommer bli besviken. Det är så jobbigt att inte veta bara. Så tomt och ensamt i lägenheten. Och inte nog med det så går precis allt i mitt liv neråt just nu. Jag kan inte komma på en enda sak som går bra, och det som borde vara bra leder bara till förvirrande och tärande situationer som lämnar mig ståendes med obesvarade frågor. Det enda lilla positiva är väl att det inte kan bli värre än såhär antar jag. Och jag vet att jag inte borde sitta och whina i bloggen då jag är fullt medveten om hur störigt det är att läsa för andra, men jag vet inte vart annars jag ska få ur mig allt. Nog för att det är en klen tröst att skriva av sig här, men ändå. Det får iallafall tiden att gå lite. Min dygnsrytm har pajjat igen också och jag kan inte somna innan fyra på nätterna trots mina tappra försök. Beror nog en hel del på att det är så varmt i min lägenhet trots avstängt element och öppet fönster. Sjukligt jobbigt.

Jag vet att det alltid blir bättre förr eller senare oavsett hur dåligt man mår, bara man har tålamod. Men då jag faktiskt aldrig mått såhär i hela mitt liv ska det bli spännande att se hur ljuset i tunnelns slut kommer att se ut.







Nattens örongodis:
Laleh - Snö