"Let’s go to the sea, before the sunrise,
the city lights go out one by one, the stars fade.
Then the horizon glows almost like it’s on fire.
It’s kinda rose-colored, right?
First it spreads to the sea, then to the sky, then to the whole city.
It gets brighter and brighter... until everything glows.
It’s really... pretty. I know you’d like it."
- Tidus

- TRISTESS -

Vaknade av att arbetsförnedringen ringde
imorse. Tydligen så hade brevet dom skickat
till mig kommit tillbaka till dom, vilket är väldigt
knäppt då jag faktiskt fått brev på den adressen
förut. Vi kom iaf fram till att det måste varit posten
som gjort fel. Har iaf en tid hos en jobb coach på måndag
kl. 15:00. Så får hoppas på att jag blir lite klokare av
det mötet. Funderar på att söka på Max faktiskt.

Aja, idag kommer svärföräldrarna hit och leker med
mig tills imorron vid lunchtid då Mathias kommer hem.
Då blir det smörgåstårta och sen kräftor som jag har
förstått det. Mum mums! På kvällen blir det utgång
antar jag. Folk har ju fått lön nu så.

Ska jag vara ärlig så känns det faktiskt lite bättre nu.
Jag längtar fortfarande hem väldigt mycket. Men
det känns som att det värsta är över. Kan ju bara
vara tillfälligt också, man vet aldrig med mig.
Det lär vända till det sämre igen snart, det
skulle inte förvåna mig. Pessimist Nina!

Dagens örongodis:
Adam Nordén - The Park

Dagen har gått relativt fort. Trots tanken på
att jag kommer vara ensam resten av veckan.
Imorse när jag tog in posten hittade jag helt oväntat
ett brev adresserat till mig. Från Emelie. Och trots
att jag inte nämnt nåt om varför här i bloggen, så
hade jag aldrig förväntat mig det. Inte sen Yran
"incidenten" iaf. Jag har inte pratat med varken
henne eller min bror sen dess. Och hade inte för
avsikt att prata med nån utav dom än... förän nu.

Den som sårat mig mest är ju såklart min egen bror.
Och jag saknar Emelie, det gör jag. Det lilla som gjorde
mig besviken trots att jag gladeligen öppnade hennes
brev, var att hon inte nämnde nånting av det som hänt.
Mer än att Lady Gaga har en penis, och det tåls ju att
skratta åt. Har dock inte vågat smaka på tuggummina
som hon skickade med, dom ser ytterst suspekta ut.
Så fort jag vart och handlat något snyggt brevpapper
ska jag väl ta och svara. Men jag vet inte om jag kan
låtsas som ingenting lika bra som du. Jag är en person
som vill reda ut mina problem, och det är väl bra... eller?

Nog om det nu. Jag har iaf fördrivit dagen med att spela!
(ovanligt va?) Blev Shadow of The Colossus. Och det
har tagit på mina poor nerves något otroligt vill jag lova.
Nog för att det är ett helt underbart fantastiskt spel,
så är det bra påfrestande, iaf för en sån som mig som
får panik av minsta lilla tidspress. Har iaf lyckats tagit
ihjäl 7 colossi nu. Bara 9 more to go! Phew! Får se hur
många man hinner med imorron.

Vet inte om det är dags att lägga sig för dagen än
dock. Har suttit och pillat en stund vid photo shop nu
och känner att det måste pillas mer innan jag är riktigt
nöjd. På tal om det så vill jag bara säga att alla bilderna
som laddats upp i bloggen från och med den 9:e juni
har jag själv på ett eller annat vis manipulerat i photo
shop. (utom en del av dom svartvita) Ville bara meddela
det så jag får känna mig lite stolt iaf, hehe. Även om mina
skills are still in progress så att säga.
Aja, tillbaka till pillandet. Ses, puss!

Nattens örongodis:
Michiru Oshima, S. Geraghty - You Were There

Lördag. Inte mycket nytt här. Mejlade min handledare
i förrgår, inget svar än, inget brev. Och nej, motivationen
är fortfarande som bortblåst. Varje gång jag går ut och
röker och kikar ut över det lilla jag ser av Boden så
gör det ont i mig av hemlängtan.

Jag ser framför mig hur jag har en lägenhet i
Östersund igen. Jag trivdes så bra. Jag trivs i
den staden, och så länge man trivs där man är,
varför då flytta? Från och med nu.. ger jag det
två veckor. Om jag fortfarande känner
såhär om två veckor så funderar jag på att
flytta hem igen. Plugga upp två betyg, sen
söka högskola. Jobba medans. Det känns just
nu som att det är det jag vill göra. Men jag
måste ge det här tramset lite mer tid först.
Jag kan inte bara ge upp efter två veckor.
Men det känns samtidigt omöjligt, jag trivs
alldeles för bra i Östersund för att låtsas
må bra någon annanstans. Puss!

Dagens örongodis:
Brandy - Right Here (Departed)

Är måttligt less just nu. Väntar på ett brev
från arbetsförmedlingen som aldrig kommer.
Och jag känner mig så värdelös här. Hur kan
man finna motivation till någonting man vet
innerst inne att man inte vill. Vissa korta
stunder känner jag mig ganska positiv. Att
allt löser sig, bara man biter ihop och ger lite
mer energi. Men dom stunderna varar inte
särskilt länge. Just nu vet jag inte alls hur
detta ska sluta... Just nu vill jag bara ge upp.

Kvällens örongodis:
Imogen Heap - Headlock

Känner mig riktigt lat som inte skrivit sen innan
jag for till Boden. Särskilt eftersom att jag inte haft
något vettigt alls att göra på dagarna nu när Mathias
har jobbat för fullt. Har iaf hunnit med arbetsförmedlingen.
Så nu gäller det bara att ligga i och söka så mycket jobb
som möjligt.

Resan hit var iaf otroligt lång. Hade en hemsk
värk i rumpan när jag var framme vill jag lova!
Mer finns det väl inte att berätta, jag har haft
så otroligt långsamt om dagarna och känner att jag
måste hitta något att sysselsätta mig med. Det är
så tråkigt att jag inte kan få använda min egen dator
än. Prio ett är iaf att skaffa ett databord så jag har nåt
att ställa den på. Och prio två blir att köpa en router
så jag får internet också. Men det ser ut att få vänta
ett tag. Suck.

Ja, nä, nu ska jag fortsätta att pilla mig i naveln
samtidigt som jag glor in i väggen. Puss!

Dagens örongodis:
Jefferson Airplane - Somebody To Love

Hej och hå! Idag känns det som att man gjort
något vettigt iaf. Jag mådde så pass bra så
jag följde med släkten till våran sommarstuga
i Kövra. Det har varit otroligt mysigt och
fint väder hela dagen. Vet dock inte om
jag fått någon färg än, hehe. Där badades
det och åts surströmming. Nu är jag hemma
hos mormor och tvättar och packar inför
den tio timmar långa bussresan till Boden
imorron. Då är jag inte längre Östersundsbo.

Har saknat min lilla familj som väntar på
mig där uppe något otroligt och det ska
bli så kul att träffa dom igen. Och efter
fyra år tillsammans med Mathias kan vi
äntligen bli sambos.

Så önska mig lycka till nu allihop!
Vi ses till jul igen, kommer sakna er! Puss!

Kvällens örongodis:
Stella Voci - Scarborough Fair

Trodde faktiskt inte att jag skulle orka skriva
idag. Men nu är klockan 20:03 och jag mår
helt okej. Nu känns det bara som en vanlig
mens fast lite kraftigare, och det har ju ingen
dött av. Jag ska sammanfatta dagen iallafall.

Klockan 10:00 imorse tog jag två Citodon och
en Pronaxen för att förebygga smärtan. Efter
30 minuter tog jag dom fyra tabletterna Cytotec
som jag hade gruvat mig så mycket inför. Jag låg
då ner i 30-40 minuter i väntan på att hela
processen skulle sätta igång. Runt klockan 12
började smärtan. I början kändes det som en
vanlig mensvärk. Jag fick under två timmar
tre riktigt jobbiga sammandragningar varav den
sista resulterade i gråt och spya. Sen började jag
blöda, och det har jag gjort sen dess. Och dom
blödningarna tänker jag inte gå in i detalj på.

Men det värsta är nu över och jag mår mycket bra.
Nu ska jag bara vänta till vecka 36 då jag ska ta ett
nytt grav-test. Veckorna innan dess får jag stå ut
med oregelbundna blödningar lite till och från.

Så, det var det! Anledningen till att jag valt att
dokumentera min abort på min blogg är mest för
att du som läser det här ska ha användning för det
om du själv måste gå igenom en medicinsk abort
någon gång. Och delvis för att jag vill att Mathias
ska veta hur det har varit och gått till också eftersom
han inte kunnat vara här vid min sida pga avståndet.
Även om det kan se helt olika ut för många som gått
igenom detta så hoppas jag att det här kommer att
vara till lite stöd för dom flesta som läser iaf.
Nu ska jag unna mig lite jorgubbar.

Use protection, hett tips! Puss!

Kvällens örongodis:
Kate Covington - Always with Me

Nu är jag inne i dag 2 på aborten.
Igår var jag in till sjukhuset halv nio och
gjorde ett ultraljud som visade att jag var
i dag 3 i vecka 8. Jag fick en tablett Mifagyne
som jag tog innan jag gick därifrån, den tabletten
upphör graviditeten och är själva startpunkten i
aborten. Än så länge mår jag bra men gruvar mig
inför morgondagen och inför dom fyra tabletterna
Cytotec som jag måste ta. Det är dom tabletterna
som kommer att framkalla mitt missfall. Men
förhoppningsvis blir det inte allt för smärtsamt.

Än har heller inga komplikationer förekommit
vilket jag gruvat mig för mest. Att jag t ex ska
börja blöda innan dag 3 osv. Men just nu ser
det bra ut, peppar peppar.

Ska väl ta och uppdatera lite sen senast jag
skrev också. Semestern vart en flopp, var
ingen semester känsla alls och vädret vart
underbart samma dag vi for hem.

Sen Yran, jag gick bara på torsdagen och
såg Johnossi och studsade senare runt på
Silent Disco. Kvällen slutade i tårar och
en ensam promenad till Lugnvik.
Fredagen började med en klockren förfest
med underbart folk. Men slutade senare
också i tårar. Hela min yra förstördes
pga slarv och enorm egoism från annat håll.
Gick ensam även denna natt mot Lugnvik,
men blev räddad av moster som kom och
hämtade mig.

Sen dess har jag bara tagit det lugnt, varit
med släkten, ätit god mat och unnat mig lite
saker för pengarna jag egentligen skulle haft
till yran. Och såhär i slutändan är jag glad att
det blev som det blev. Man ser verkligen hur
folk tänker och prioriterar och framför allt
hur lite dom bryr sig egentligen. Jag är så
glad att jag ska flytta och börja om, prova
nåt nytt. Leva med min älskling jag saknat
så mycket dom senaste veckorna.

Jaja, jag återkommer väl när jag kan angående
aborten. Tror nog inte att jag orkar skriva något
i morron förstås, men om en, två dagar kanske.

Until then! Puss!

Dagens örongodis:
Johnossi - There's A Lot Of Things To Do Before You Die