Jag har aldrig tyckt såhär synd om mig själv förut.
Någonsin. Det jobbiga är att jag inte finner orken
till att ta mig i kragen och rycka upp mig. Jag har
tänkt skriva i flera dagar men har helt enkelt inte orkat.
Det känns verkligen som att jag inte kommer att ta mig
någonstans här i livet. Det känns som om jag sitter fast.
Allting bara går åt helvete och blir fel. Och det finns inget
jag kan göra för att rätta till det. Wäwäwä, stackars mig!
För att skriva om något annat. Halloween var skoj, yes.
Dock vart fredagen mer lyckad än lördagen. Jag hann
inte ens med andra dagen innan jag hängde över badkaret
hos bror och åt baklänges.... om ni förstår vad jag menar.
Det vart på tok för mycket för mig och jag önskar jag kunde
spola tillbaka helgen och göra det hela lite bättre. Suck.
Men nu är det iaf över, och här sitter jag nu. Framför datorn
och glor in i skärmen. Jag känner mig så jävla hemlös och
ensam. Pappa tjatar på mig hela tiden om att jag ska vaccinera
mig mot gris-sjukan också. Men jag vill verkligen inte, har hört
så jävla mycket läskigt om den där sprutan att jag nästan hellre
går igenom själva influensan. Huvva! Men vi får se hur jag
gör. En del av mig vill ju såklart ta den också.
Biljetterna är nu bokade till premiären av New Moon
också. Det ska bli otroligt trevligt. Jag, Tessi och Emma.
Jag har längtat efter Biostadens kryddor till mina popcorn!
Jag tror garanterat att filmen kommer att bli mycket
bättre för dom som läst böckerna. För jag minns hur
oberörd jag var av första filmen när jag såg den.
Sen läste jag böckerna, och gav den en ny chans.
Och det var en stor skillnad. Jag som är van vid att filmer
bara blir sämre om man läst böckerna innan.
Guess I was wrong.
Så, kommer du att vaccinera dig mot svininfluensan?
Leave a comment below.
Kvällens örongodis:
Two Steps From Hell - Moving Mountains
4 kommentarer:
Jag måste tyvärr ta sprutan, fast jag vill inte. >.<
Nej jag tänker inte köra nått skit i armen. Tar hellre heroinet.
Tjena, Vilken bra sida du fått till.. imponerad! Känner igen mig i det mesta du skriver.. hur det går igenom generationerna alla utmaningar och glädjeämnen i livet.. men det är väl det som kallas att leva? Kom ihåg att allt är relativt, det du upplever som jätte jobbigt och eländigt kan för många vara drömlivetv och rena rama paradiset, men det är ändå allvar för dig, så kämpa på och hitta rätt på dig själv och vad du vill och är ämnad för i ditt liv, jag är jätte stolt som morbor vad du än hittar på.... o nej jag kommer nog inte att ta vaccinet, det är dels lite försent på nåt sätt tror jag (har faktsikt starka misstankar om att jag redan haft en släng av denna nya influensa, låg i 3 dagar sedan upp och kämpa igen..) men är inte säker alls, kanske jag tar den i alla fall smo resten av världe (önskar att det var jag som sålde alla dessa vacciner, gud va rik jag vore då...) Kram..Din Morbror.. Lennart
Jävla oflyt, tror faktiskt att jag också måste ta den som det ser ut nu >.<
Skicka en kommentar