En del av mig har dött. Och så ensam som jag känt mig idag har jag aldrig tidigare känt mig förut. Det må låta patetiskt men det är sant. Mitt solsken och glädjen i min vardag har varit borta i över två dygn nu. Min älskade misse som jag bott i samma rum med i 10 år är borta och jag vet inte vart. Jag har letat halva natten och hela dagen, sovit högst en timme inatt och jag gruvar mig inför den som ska komma nu. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Jag var inte beredd på ett liv utan Smulan ännu. Jag kommer på mig själv att be till en gud jag inte tror på för att hon ska komma tillbaka. Och gör hon det inte kommer jag aldrig förlåta mig själv för att ha råkat lämna mitt fönster öppet en gnutta för mycket. Hon var utan halsband med mitt mobilnummer på i en dag, och såklart så är det då hon försvinner. Jag måste vara världens sämsta djurägare, i en stad och allt med trafik och svinerier. Är det detta som kallas karma, och isf vad har jag gjort för att förtjäna det här? Jävla skitliv.
Kvällens örongodis:
Skrillex - Scary Monsters And Nice Sprites
3 kommentarer:
Men shit.
Det där är INTE karma, hon kommer säkert tillbaka Nina.
Kan hon hoppa in i fönstret eller är det för högt?
Men usch:(
Jag är ute och går varje dag så jag ska hålla utkik, bor på ringvägen och går alltid runt på söder under mina promenader.
saker du kan göra:
1. ring polisen och hör om dom fått in en katt, tex överkörning
2. ring djursjukhusen och fråga om dom fått in
3. sätt upp lappar på tex willys, lidl osv osv
4. sätt annons i öp och/eller LT
När min Zigge försvann satt jag in i tidningen och fick napp :)
En vecka sen hon försvann nu. Det är nog kört.
Skicka en kommentar